Gotlandsrusset - vår enda svenska ras. För mer än 10 000 år sedan kom hästen till Gotland över inlandsisen, och stannade sedan kvar. På Gotland har russet levt i vilt tillstånd ända fram till 1800-talet, då man började hägna in sina marker. På 1930-talet såg det mörkt ut för gotlandsrusset, endast ett trettiotal ston fanns kvar i aveln. Men tack vare framsynta personer räddades rasen, och ett par Welsh-hingstar plockades in i aveln. Samtidigt har russets kulturhistoriska betydelse uppmärksammats, och än idag hålls en flock hästar på Lojsta hed på Gotland. Tillsammans med stona går en premierad hingst, som byts ut vart tredje år. Detta för att bevara det vilda och ursprungliga inslaget i rasen. Idag är russet uppskattat över hela Sverige, men även i andra delar av världen som ridponny och tävlingshäst. Russet är en utmärkt ponnytravare och ponnygaloppör. Den håller sig väl framme i hoppning och dressyr likaså. Som barnhäst är den utmärkt, de flesta unga ridskoleelever satt nog först upp på ett gotlandsruss. Den används till ponnytrav, körning, hoppning och dressyr. Svenska Russavelsföreningen (SRAF) bildades 1967. 

Gotlandsrusset har en mankhöjd på ca 115-130 cm. Alla färger är tillåtna utom skimmel, helalbino, black eller dorsalskäck. Den är uthållig och stark, men dess rygg klarar inte vuxna människor. Gotlandsrusset är energiskt, med ett mycket vägvinnande trav. Den har ett stabilt psyke, och är intelligent.