Connemaradistriktet på Irlands västkust har givit namn åt denna ponny som i så mycket präglats av sin bakgrund. Connemaraponnyn har använts i arbete ända fram till våra dagar. Arbetsuppgifterna har varit varierande från packhäst, dragare och ridhäst. Man anordnade också kapplöpningar på stränderna för att dryga ut de knappa   inkomsterna. Det berättas om ponnyer som finansierat husbyggen och skolgång. Man har efterfrågat en stark, arbetsvillig och lätthanterlig ponny och dessa egenskaper väger fortfarande tungt vid avelsvärdering. De första connemarorna kom  till Sverige 1964. 1923 bildades The Connemara Pony Breeders Society (CSBS). Första uppgiften var att inspektera och stambokföra avelsdjuren. Stamboken stängdes på 60-talet. Den svenska föreningen bildades 1965. Connemaraponnyn är utmärkt för ridsportens alla grenar. Även connemaror som växer över ponnymåttet är eftertraktade allroundhästar.

Mankhöjden är mellan 138 och 145 cm. Tillåtna färger är skimmel, svart, brun, gulbrun, i mindre omfattning även konstantskimmel, fux och isabell. Den skall vara en kompakt, välproportionerlig ridtyp, starkt byggd med gott djup och rymlig bröstkorg, stående på korta ben över mycket mark.