Denna tåliga, härdiga häst kommer från de östra delarna av Ryssland. En tuff tillvaro i ett kallt och kargt klimat har präglat rasen. Folket i Basjkorostan hade sina idéer om hur hästarna skulle härdas. Det sägs att fölen bands fast i sommarhettan medan mamman mjölkades. Om de inte klarade detta, skulle de heller inte klara av att leva i det tuffa klimatet. Sant eller inte, de fick fram tuffa och härdiga hästar, som än idag betyder mycket för folket i östra Ryssland. Där används den fortfarande i jordbruket, men även till mjölk- och köttproduktion. De används främst som familjehäst, arbets- och tävlingshäst samt till turridning. Svenska Basjkirhästföreningen bildades 1997. 

Mankhöjden varierar mellan ca 132-158 cm. Den har korta och starka ben, har stort huvud och påminner mest om en vildhäst. De vanligast förekommande färgerna är isabell, fux och alla black-varianter, men alla färger är tillåtna. På vinter blir pälsen mycket lång, ända upp till 15 cm, medan pälsen på sommaren blir bara 1-2 cm. Basjkirhästen präglas av sitt oerhörda lugn.